Inom hinduismen så har det har alltid varit männen som bestämmer, först är kvinnan underordnad sin far, sedan sin man och till sist sina söner. Så har det alltid varit och så är det fortfarande, även om det är mycket bättre nu än vad det var förr. 

 

Förr så sågs kvinnorna som ett föremål, någonting som männen ägde. Flickor kunde t.ex. ges bort som gåvor eller offras för att kunna rädda sin far ur jobbiga situationer. Kvinnan måste vara sin man trogen hela livet ut och därför förekom det ofta änkebränningar förr (det jag skrev om här) om det var så att mannen dog före sin fru. Om inte kvinnan gick med på det frivilligt så brändes hon med våld.

 

Även fast kvinnan måste vara sin man trogen så gäller inte samma regler för honom. Mannen får göra som han vill, han får vara otrogen mot sin fru om han skulle vilja det. Förr var även månggifte tillåtet. Om mannen dör (och kvinnan inte bränns med honom) så måste hon ändå vara honom trogen efter döden och får inte gifta om sig. 

 

Man säger även att kvinnor är orena vid menstruation och förlossning. Därför så måste de genomgå vissa ritualer varje månad för att bli rena. 

 

Någonting som fortfarande sker är att en flickas föräldrar bestämmer att hon ska bli en s.k. devdasi  eller tempeldanserska som det också kallas. Då är hennes uppgift att tjäna en Gud i ett tempel genom att dansa, utföra tjänster, delta i religösa ceremonier och även så ska hon vara tillgänglig för varje man som besöker templet att få ha sex med henne. Det finns även män som betalar mellan 600 och 800 rupier för att få ta en flickas oskuld! Genom detta så kan föräldrarna tjäna pengar på sin dotter, alltså så låter det sitt eget barn bli prostituerad bara för att tjäna pengar! 

 

Jag tycker att detta sätt att se på kvinnor är sinnessjukt. Hur kan man behandla någon som ett föremål och göra sin egen dotter till prostituerad bara för att tjäna pengar? Det känns som att pengar går före familjen, att det bara är pengarna som räknas och man behöver inte ens fundera två gånger innan man låter sin dotter - mot sin vilja - utnyttjas av män. 

 

Jag tycker även att det är konstigt att männen står så mycket över kvinnorna med tanke på att de aldrig skulle klara sig utan dem. Liksom utan kvinnan så skulle mannen inte vara någonting, de är ju till och med så beroende av kvinnan att hon måste följa med sin man även efter döden. Med tanke på allt som kvinnan får stå ut med p.g.a. både sin far och sin man så borde hon behandlas med mer respekt. Något jag undrar är hur denna syn på kvinnor kan ha uppkommit? Vad var det som gjorde att kvinnorna automatiskt och självklart skulle vara underordnad mannen? För vad jag vet så finns det inte en enda religion där kvinnan är överordnad mannen.

 

Jag tror att det började för väldigt länge sedan när man behövde jaga för att överleva, eftersom att mannen oftast är starkare naturligt så blev det så att det var han som jagade och försörjde familjen. Det lever nog kvar fortfarande att det ska vara mannen som försörjer familjen, att han är den starka, och därför så är det han som bestämmer. Dock så kan man ju inte tänka så längre eftersom att man faktiskt inte bheöver jaga för att överleva, liksom det är 2013 nu, det måste bli en ändring! Men jag tror inte att de hinduiska kvinnorna förstår det, de är så inne i sin religion och tror på den att de nog inte inser hur sjuk deras tillvaro är. Även om det är bättre nuförtiden än vad det var förut så är det fortfarande inte bra. Tyvärr så tror jag inte att det kommer att ske så mycket ändringar inom den närmaste framtiden men man kan ju alltid hoppas! 

 

 

// Mira. 

Om man vet att någon är döende så ska den få vara i ett eget rum. I rummet ska det finnas ett altare samt gudabilder uppsatta. När personen är i slutskedet och alldeles strax ska dö så ska en brahmin (präst) läsa ur de heliga skrifterna och ära Gud genom Kirtan. Kirtan är en sorts sång. Om personen dör i en olycka så kan man såklart inte göra detta. 

När personen har dött så ska han/hon tvättas av sjukhuspersonalen samtidigt som brahmin läser utvalda delar av Bhagavad-Gita (en sorts diktbok skriven på sanskrit). Personen ska vara vänd mot öster under hela tiden man tvättar och den som utför tvättningen bör vara av samma kön som den döde.

 

Inom andra länder så skulle man kanske ha gjort en obduktion nu. En göra en obduktion betyder att man undersöker liket. Hinduerna däremot tycker inte att man ska göra ingrepp i kroppen efter någons död, de tillåter endast obduktion om det är absolut nödvändigt. Det är dock tillåtet att göra en obduktion om det har skett ett självmord. 

 

Nu gör man istället en så kallad svepning. Då ska en familjemedlem av samma kön som den döde klä liket i en svepning av vit bomull. Efter det så täcks den döde av ett bomullstyg som är dekorerat med Guds namn, ett så kallat Chadder. Även under hela denna ceremoni så läser en brahmin ur Bhagavad-Gita. 

 

Nu måste man välja vilket sätt som liket ska begravas på. Det ena (och vanligaste) sättet är att man kremerar kroppen (bränner den till aska) och det andra sättet är att man jordbegraver kroppen. Dock så är det nästan bara män man betraktar som heliga som jordbegravs. Den främsta anledningen till att man föredrar kremering är att själen - atman - befrias fortare från kroppen genom kremering än genom en jordbegravning. Eftersom att jordbegravning är så ovanligt så tänkte jag inte gå vidare in på det utan jag tänkte istället berätta vad som händer efter en kremering. 

 

Innan kremeringen så brukar en brahmin eller den dödes äldste bror göra olika förberedelser, bland annat så lägger de sandelträ på kroppen. Under tiden som den döde kremeras så brukar det samlas några sörjande som vill vara i närheten när kremeringen pågår. De brukar även under denna ceremoni ära Gud genom Kirtan. En brahmin brukar även läsa ur "Brahamn samhita".

 

Efter kremeringen så hålls en minnesstund. Den kan hållas i antingen ett hindutempel, krematorietemplet, den dödes hem eller någon närståendes hem. Man ska vara vid ett altare som bör ha hinduiska dekorationer, såsom t.ex. religösa symboler. Vid ceremonin så läser man texter ur de hinduiska kanon (olika heliga skrifter) samt så håller antingen den äldsta brodern eller brahmin ett kort tal. 

 

Efter minnesstunden så är det dags att sprida den dödes aska. Askan ska helst spridas i en flod eller i annat rinnande vatten. En väldigt populär flod att sprida askan i är floden Ganges. 

  Ganges ligger i staden Benares och är hinduernas heligaste flod. Ganga är enligt hinduisk mytologi Ganges skyddsgudinna och det sägs att vattnet renar en från ens synder. Många vallfärdar därför till floden för att kunna bada i den. Det sägs också att om man sprider sin aska i floden så slipper man återfödas och får direkt förenas med Brahman. Det är något som varje hindu vill uppnå, att slippa återförenas. För att göra det så måste man göra goda handligar och uppnå tillräckligt hög karma. 

 

Om man inte vill sprida askan i en flod så kan man sätta den i en urngrav. 

 

 

Det finns även ett annat sätt att göra en begravning på. Då gör man samma procedur fram till Svepningen, sedan blir det annorlunda. Istället för att kremera den döde så tar man med den till Ganges och bränner den på bål vid stranden. Efter det så sprider man askan ut i vattnet. Förr så var det väldigt vanligt att änkor lät bränna sig själva på bålen tillsammans med sin döde man. Nu för tiden är det olagligt men inbland förekommer det fortfarande i mindre byar. 

    De fattiga som inte har råd att bränna den döde på bål skjuter istället bara ut den svepta kroppen i floden. Där angrips den av asätande fåglar eller löses upp själv. 

Bröllopet är ett av de hinduiska sakramenten och en viktig högtid. Nu för tiden brukar man oftast gifta sig när man är runt 18 år men förr så kunde man vara mycket yngre än så. Det är familjen som bestämmer vem man ska gifta sig med så det är ovanligt att man faktiskt är kär i den man gifter sig med. Familjen hittar ofta en lämplig partner genom att lägga ut en kontaktannons i tidningen eller genom att vänner till familjen tipsar om någon. 

 

Hinduiska bröllop är alltid väldigt stora. De kan komma alltifrån några hundra till tusen personer. Man bjuder nämligen inte bara sin släkt och nära vänner utan man bjuder även arbetskamrater, arbetskamraters vänner m.m. Man försöker också bjuda in så många västlänningar som möjligt, att många utlänningar kommer skapar lite högre "status" på bröllopet. Det kan vara så att man bjuder västlänningar som man endast har mött en gång förut. 

 

Firandet börjar två dagar innan själva dagen då vigseln sker.

Första dagen så hålls en middag för alla nära och kära.

 

Andra dagen så är det dags för möhippa respektive svensexa. Dock så kan man kanske inte kalla det för det eftersom att man inte gör riktigt likadant som på de flesta andra möhippor/svensexor. Det är lite "lugnare" och man håller sig till traditioner. Det är främst på kvinnans möhippa som det finns ritualer/traditioner så det är den som jag tänkte berätta om.

Bruden träffas tillsammans med sina vänner på en mendhi-lunch. Mendhi är en hennafärg. Bruden får vackra mönster målade med hennafärgen på både händer och fötter. De andra kvinnorna som närvarar blir målade på endast händerna. Man äter, lyssnar på indisk Bollywood musik och dansar tillsammans.

 

Mannen spenderar såklart också dagen med sina vänner men då följer man inga speciella ritualer. 

 

Nu är det dags för själva vigseln.  

 

Klädsel: Kvinnan har på sig en sari som oftast är röd eller guldig. En sari är ett klädesplagg som består av ett ca 6 m långt tygstycke som man lindar runt kroppen på ett visst sätt. Det fästs sedan med en nål. Kvinnan har även på sig mycket smycken och smink. 

Mannen har på sig en speciell bröllopsturban. En turban består också av ett ca 6 meter långt tyg som man virar runt huvudet. En bröllopsturban är oftast lite finare och mer dekorerad än en vanlig turban. 

Jag har tyvärr inte hittat någon information om traditioner kring hinduiska ungdomar. Jag har letat jättemycket och sökt på i princip allt men det verkar som att det inte finns några speciella traditioner kring ungdomar helt enkelt. 

 

// Mira.

Ceremonin vid födslen liknar till viss del ett kristet dop, fast det är uppdelat i olika steg istället. Första steget är precis när barnet är fött, andra är när barnet är 12 veckor gammalt, tredje är när det är fyra månader gammalt och det fjärde steget är när det är 6 månader gammalt. 

 

Redan innan barnet har fötts så brukar hela familjen be för att det ska bli en pojke. Det gör man på grund av flera olika orsaker. En av dom är att det är sonen/sönerna i familjen som ärver sin fars jord. Nu för tiden så får även döttrarna ärva lite men traditionen lever nog kvar. 

 

Precis när barnet är fött så läser en präst böner som ska göra så att barnet blir skyddat från onda andar. Prästen ber även Gudarna att välsigna barnet och ge det ett långt och friskt liv. 

 

Sedan vid 12 veckors ålder så ska barnet få sitt namn och då hålls den ceremonin som liknar det kristna dopet. Det får nya kläder och läggs i en vagga. Därefter så säger prästen barnets namn och kvinnorna som närvarar vid dopet sjunger sånger där barnets namn finns med. På kvällen hålls det en fest för släkten och familjens nära vänner. Barnet får även ett smycke gjort av silver eller guld. 

 

 

Om det skulle vara en pojke som föds så klipps hans hår för första gången vid ett års ålder. 

 

Till skillnad från de andra religionerna så ser vi inte på Gud som en person. Gud omfattar flera stycken Gudar vilket gör att vi inte riktigt kan använda ordet på samma sätt som t.ex. de kristna gör. De ser Gud som en person medans vi har flera Gudar. Dessa är de Gudarna som vi tror på samt deras egenskaper: 

• Ardhanarishvara - Står för att både män och kvinnor är lika viktiga och har en kvinnlig och en manlig sida. 
• Brahma - Skaparen.  
• Durga - Bekämpar demoner. 
• Ganesha - Den kändaste som nog de flesta känner till. Står för lycka och välgång och har ett elefantansikte. 
• Hanuman - Har kungakrona samt spira och ser ut som en apa. 
• Kali - Också en skapare. 
• Krishna - Kärlekens gud. 
• Lakshmi - Fruktbarhet, framgång och lycka. 
• Parvati - Har ingen självständig identitet utan är allti bunden till sin man Shiva. 
• Radha - Även hon har ingen självständig identitet utan är endast Krishnas älskarinna. 
• Saraswati - Kunskap och visdom. 
• Shiva - Förgörare och återställare. 
• Vishnu - Upprätthållaren. 

Hejsan! 

 

Jag heter Mira. Jag bor i Indien och lever efter religionen Hinduismen. På den här bloggen så hade jag tänkt berätta för dig om min religion. Jag kommer att svara på olika frågor om Hinduismen som kommer att lära dig lite om den. 

 

Som sagt så heter jag Mira och jag är 17 år. Jag bor i Indiens huvudstad Delhi tillsammans med min familj. Min familj består av min mamma, min pappa och min yngre bror. 

Jag går sista året i skolan. När jag är klar så tänker jag studera vidare och utbilda mig till lärare. 

 

Nu vet du lite om mig så nu kan jag komma igång med bloggen! 

 

// Mira.